Nu ska jag dela ut på tre ställen, sen blir det kaffe i solskenet. Det är vad som står på måste-listan idag.
Okej jag är tillbaka. Vad som krävdes? Att få det bekräftat att jag kickar normalfransyskans röööv på att dansa. Japp, jag har det tydligen fortfarande. Ikväll tog jag en modernjazz-klass på en dans/träningsskola här i Parre. Och vet ni va, jag var duktigast av dom alla. Ja det var jag faktiskt, i övrigt känns det som att det står typ 112-0 till Paris så därför tänker jag öppet gratta mig själv över dansvinsten. Åh kändes sååå bra att dansa igen, riktig dans. Friskis kan ta sig. Nej okej, nu har jag köpt friskiskort och kommer andvända det för träning men finns ju inget som dans. Inget annat som dans.
Jag har dansat balett sen jag var liten så det sitter ju liksom lite i min ryggrad (dock inte på långa vägar så mycket som jag hade velat). På friskis måste jag koncentrera mig supermycket på att dölja dessa "linjer" men inte när man dansar modern dans inte. Åh jag tänker säga det igen, jag sopade mattan! Dock var klassen för enkel så mitt sökande fortsätter, jag ska hitta något som är perfekt, för är det någonstans det finns så är det nog Paris. Mitt i klassen höll jag på att få tårar i ögonen för jag fick sån flashback till Ekeby. Mitt tredje hem (skrapan blev så småning om också mitt hem). Med alla underbara människor som fanns där, och hur man var så hemma, och hur kuuul vi hade det. Att den tiden kanske är förbi vågar jag inte ens tänka på. Det är ren lycka för mig, att dansa.
Som ni kanske märkte hade jag en dipp idag hehe.. Men jag är ju sällan så deprimerad som jag försöker få det att låta. Jag överdramatiserade bara lite, ni vet à la den 19-åringen jag är. Jag har försökt samla nya krafter till imorn och orden från fina fina Anna hjälpte en hel del på traven. Jag saknar dig fina och äldsta (!) vän. Inte nog med det så blev det även 90 minuters skypehäng med bästa storebrorn i läkarLinköping. Ikväll ska jag skriva en lista på saker jag vill ha gjort imorgon, den ska inte vara lång och den ska sluta med att gå på first aid kit konsert, för det är nämligen vad jag ska göra imorgon kväll.
Sov nu gott alla fina fina (och härligt svenska) männsikor, så laddar vi alla inför en bra onsdag.
Bisous
Note till mig själv att fortsätta klara av min Parisdröm, det finns ju trots allt på ryggen min
Nej vet ni. Idag känner jag att jag aldrig kommer få ett jobb, att jag är ensammast i hela världen, att jag är helt pank, att jag är tjock och ful samt att tiden går dödslångsamt.
Men det går förhoppningsvis över snart, jag tror jag går och tvättar såläge.
Vaknade av solen, det blir hur ljust som helst när solen ligger på. Men inte ska man klaga över det inte. Tog en timmes promenad längs Seine, det är ju så vackert att man storknar. Nu har jag ätit gröt och gjort mig iordning. Idag ska jag ösa ut jobbansökningar i St Germain, önska mig lycka till.
Vet ni vad jag saknar ikväll? Jag saknar att bli omhändertagen. Inte mycket, men bara småsakerna. Kunna be någon om ett glas mjölk, kunna få hjälp av mamma med att skriva ett personligt brev, kunna cykla över till Luthagen för moralsupport eller bara ha kläder som på något mirakulöst sätt tvättar sig själv (tack mamma). Jag saknar att få hjälp på traven.
Det är nog en av de största skillnaderna med att inte bo hemma längre, eller ja att inte ens bo i sitt eget hemland. Man har så himla mycket färre personer att vända sig till. Jag måste fixa bankärenden, hyrespapper, se till att jag har rena trosor, skriva ett CV på franska som tro mig inte är det lättaste, handla min egna mat som ska vara både billig och nyttig, hitta ett jobb OCH se till att alltid ha toapapper hemma.
Känns som att jag regelbundet skriver något sånt här där jag vill statea att det faktiskt är svårt ibland. Varför har jag ingen aning om. Min gissning är att de flesta vet att det är jobbigt att flytta till en ny stad och ett nytt land. Känns som att jag tjatar haha.
Men tror också att ni som läser, eller mina närmsta i alla fall förstår att de här inläggen oftast är riktade precis bara till mig själv.
Skypeade med bästa Ebba idag och hon frågade när jag kommer hem. Ja när kommer jag hem? Jag har ingen aning, vad ska jag göra i höst? Det är fortfarande något att bestämma sig för, men det gör man nog så småning om. Ingen stress över det. Min nya personliga kris är att jag den senaste tiden inte vet huur många gånger jag har fått höra "oj du är så mogen för din ålder" eller "jaha 19? Jag skulle gissa 22-23".
Ska man ta det positivt kanske. Ja fast neeeej. Jag HATAR lillgamla människor, jag var själv en sådan flicka men hoppades ha kommit ifrån de. Fyyy. Tydligen inte alltså, jag ska börja moona från bussen, trotsa mina föräldrar (över telefon får det bli då) och äta chips till middag. Det är väll sådant man gör när man är 19?
Nu ska jag sluta driva med er och mig själv, ta en dusch och sen kolla på vetenskapens värld. Lillgammal my ass
Bisous från gluggen i Marais
Hade hur kul som helst igårkväll. Jag, Hanna och två andra svenskar var på VIP room, extremt töntigt namn jag vet. Första gången för mig där. Det spelades så himla bra musik. Jag brukar inte tänka supermycket på musiken men igår kunde man inte sluta dansa för varje låt var bättre än den förra. Massa swedish house maffia och lykke li, heja Sverige!
Idag skiner solen så jag ska ut på prommis, efter det väntas nytta följt av söndagssushi. Mer bilder från igår kommer kanske sen.
Idag har jag och Hanna ätit lunch med hennes franska kompis Lauri. Vi gick till St Germain och hade en tretimmarslunch. Såå skönt och såå trevligt. Det är mulet i Paris men det är bra varmt i alla fall. Jag är superglad att värmen kom tillbaka, kylan gjorde att jag bara ville ligga under täcket hemma, inte alls särskilt Parisigt.
Efter lunchen åkte jag till Madame i vanlig ordning och skrev äntligen under det sista pappret, nu ska det vara slut på pappersskrivande. Tydligen är det dock en Monsieur Bisoo (ja det låter precis som puss på franska, vilket han tydligen ofta påpekar) som ska komma hit nästa vecka och laga garderobshelvettet, det kan nog bli en upplevelse.
Nu är jag hemma och hämtar andan. Hörs sen jao
Hej fina. Idag har jag fått äta finlunch med min pappa. Först kom han upp hit till mig och fick "rundturen" haha. Jag bad honom att mentalt förbereda sig på den absolut minsta boyta man kan tänka sig men han tyckte faktiskt det var väldigt fint, och sa att det verkligen såg ut som att någon bor här. Och det är ju ett bra tecken! Jag börjar faktiskt trivas väldigt bra ja.
Sen gick vi ner och strosade på Marais vackra gator, det är verkligen fantastiskt här. Fönstershopping har fått en helt ny betydelse. Skyltfönsterna varvas med skor för 700 euro, macarons i världens alla smaker och modeller, snickeriverkstäder och gallerier. Det man bara tror är ett hål i väggen visar sig vara ingången till ett av Paris underground hak som inte är meningen för alla att hitta. Ja man måste nog gå på gatorna själv för att förstå.
Vi slog oss ner på en uteservering och åt finlunch (som jag nu på bilden ser inte alls ser så festlig ut haha, men god var den!), tittade på människor och bara pratade. Konstaterade att min besatthet av vetenskap helt klart kommer från pappa. Han är en av 12 européer som har samlats här i Paris för att utvärdera tre olika ansökningar till hur och vart franska staten ska investera massa pengar för att effektivisera relationen mellan forskning och sjukvård. Tydligen bara två mellanhänder mellan pappa och Sarkozy, sååå tungt. Ja nu skröt jag nog lite va? Man glömmer ju som bort jäntelagen här borta. Men ja, han är väldigt duktig min far. Kanske att han får bli mitt sällskap på Nobelmiddagen när jag ska ta emot mitt pris, han kommer i alla fall förstå vad det handlar om.
Tyvärr väntade hans taxi till flygplatsen så vi fick säga hej då. Men att ha honom här var ändå en överaskning så jag är otroligt glad ändå. Sen dess har jag inte gjort jättemycket faktiskt. Jag håller på att skriva på ett personligt brev för mina café- och baransökningar. Det är dagens måste. Tänker att jag ska göra något varje dag, för att hålla stressen i chack.
Nej men om man kanske ska ta sig ut på dagens andra promenad, det finns så mycket att titta på att tiden springer iväg när mna är ute. Ikväll är det förfest hos James och sen tror jag planen är utgång. Vi får se!
Bisous
Välkommen in i min nya 17 kvadratare
(Syster, koppen är bara där tillfälligt, det är annars min standard tekopp)
Vilken dag. Jag har fått finfinbesök här i Paris. Min pappa är här på jobbresa. Han har mycket att göra så vi hinner inte ses supermycket men några timmar får vi tillsammans i alla fall. Så imorse klev jag upp i ottan för att åka och möta upp honom på hans hotell. Vi åt extremt god frukost och hade det jättemysigt, jag har ju faktiskt inte sett honom sen i julas.
Efter det var han tvungen att springa iväg för jobbgrejer, så jag tog mig tillbaka hem till mig. Han hade tagit med sig en ljusslinga som jag hade bett om så jag spenderade hela förmiddagen med att fixa fint hemma hos mig. Satte upp den obligatoriska galgen på väggen, har haft de i alla mina senaste boenden, ska nog bli en tradition. Ska visa lite bilder snart tänkte jag.
Efter det tog jag det megalugnt och gjorde inget annat än att läsa bloggar i två timmar. Efter att ha beklagat mig alldeles för länge tog jag tag i mig själv och sa åt mig att skärpa mig. Jag sminkade mig, klädde på mig passande kläder, tittade upp en del fraser på google translate och begav mig ut med planen att lämna in ETT cv, för att passera första spärren liksom.
Slutade med att jag hade gått till sex olika stället och lämnat i fyra CV:n. Duktigt va? Inget av ställena jag lämnade in till verkade söka någon personal just nu men nu har dom i alla fall mitt nummer. Så det känns bra att jag gjorde något idag. Känns inte alls lika läskigt nu, superbra. De ställen jag gick till var lite mindre caféer med en bar, jag skulle ju gärna barjobba hellre än servera. Men kommer nog inte ha råd att vara kräsen haha
Oh well, klapp på axeln till mig som i alla fall har börjat. På dagen två veckor sen jag slutade det jobbet, inte såå farligt ändå.
Och juste, det där jag har på ryggen ja. Ska visa bilder snart, håll i er :)
Så här ser det ut när man har förfest i Paris. Golvplats, vin och läppstift!
Ikväll värdar Hanna förfest, dags för mig att knalla över
Min jobbstress har börjat krypa sig på, inte särskilt förvånande. Jag lät bli att tänka på det igår, det var ju alla hjärtans dag. Istället gick jag och Hanna och såg Millenium. Guud så bra den var. Eller det tyckte jag i alla fall. Jag och Hanna satt och log åt allt från Waynes till "Göteborgs Kuriren". Jag höll på att skrika högt av upphetsning när jag såg Drottninggatan i Uppsala. Jag gjorde nog det förresten nu när jag tänker efter.
Filmen var himla välgjord och det ska nte förnekas att de har behållit massa av det svenska, bra hyllning till StiEg Larsson. Hoppas han sitter i himlen och ser allt ståhej, eller han kanske gör bättre i att inte se det.
Jag tänkte att jag skulle vara himla produktiv idag. Men något jag har lärt mig av sådanna planer är att dem oftast mest skapar mer stress vilket gör att man lägger tid på att vara oproduktiv. Jag måste göra det här i egen takt. Jag slutade jobba knappt två veckor och har pengar så att jag klarar mig ett tag till. Jag ska verkligen försöka låta mig själv tycka att det är okej att jag inte kommer ha ett jobb imorgon. Idag har jag i alla fall uppdaterat CV:t, skrivit ett specifikt personligt brev och skrivit ut en massa kopior av dem båda. Bra att ha. Sen har jag kollat runt lite på internet vilka barer man borde söka till och så. Inte nog med det tog jag en lång promenad längs Seine och har börjat göra det här till ett hem. Det är väldigt stor skillnad hur det ser ut idag från igår, det tycker i alla fall jag.
Nu ska jag laga middag åt mig själv. Vi hörs!
Jag saknar svensk sommar. Nästan så att jag måste ta mig hem till kampen
Saknar dig Ebbur <3 (vet dock att du inte kommer uppskatta bilden (= )
