Det här är alltså vad jag ska kalla hemstad
Gissa vad jag gjorde ikväll. Varning alla N3x elever för att känna ett visst illamående.
Jag var hemma hos Anna Wrammerts bror och hans fru. Se där ja. Det lönar sig att vara extremt högljud med vart man vill här i livet. Få som kan undgå att höra. Andreas (brodern) och Ghislane (frun) var verkligen hur snälla som helst. Det var otroligt skönt att träffa lite förståndiga vuxna som man kunde få prata lite svenska med. Inte för att jag har träffa många oförståndiga vuxna men ja ni förstår. De har en sju månader gammal flicka som heter Juliette och kan vara det sötaste jag någonsin sett. Hon var helt otrolig. Glad hela kvällen och ville sitta i mitt knä och ha fingrarna i min mun (sofi du kanske förstår varför). Jag sa att jag mer än gärna satt barnvakt åt den där lilla rosa marängen och de sa att de självklart skulle höra av sig. Så det känns väldigt lovande, skulle mer än gärna spendera lite tid med Juliette, ett sånt himla glädjepaket. Himla trevligt att träffa dem alltså. Men sen..
Tog inte mer än några steg utanför trappen som jag kände att det började bränna innanför ögonlocken. Det var som att känna att man skulle kissa på sig mitt i en stor folksamling. För er som inte fattade höll jag alltså på att börja gråta. Jag vet inte var det är med mig, eller jo det vet jag, men jag kände mig iaf som en av de här kvinnorna i filmer som helt plötsligt börjar gråta mitt på gatan och måste akut ta sig till närmsta glassåterförsäljare för att sleva i sig en bägare. Jag hatar de kvinnorna.
Men ja så var det i alla fall. Och självklart inte bättre när jag kom tillbaka till lägenheten, då fanns det ingen hejd på mig! Jag hoppas ni har upptäckt att jag skriver det här med lite distans och en aning självironi, jag har alltså återhämtat mig. Men ja, jag längtar hem. Tror jag. Eller någonting gör att jag helt plötsligt kan börja gråta utan förvarning och jag tror inte att det är att mina blåa nya skor ger mig skavsår. Men efter lite stärkande prat från storebror och pojkvän samt läsa några rader från fina vänner är jag nu åter i ett respektabelt skick. Ska svälja ner tre glas vatten, vore trist att bli uttorkad på grund av tårar och sen titta lite Big Bang och sedan sussa sött.
Det var alltså min kväll, en trevlig kväll allt som allt om man bortser från niagarafallen. Jag vet att man får längta hem så därför gör jag det. Dock hoppas jag att jag slutar göra det snart. Det suger. Men idag är det torsdag vilket innebär att imorgon är det fredag vilket innebär att det är en vecka kvar tills det kommer lite svenskar till stan. Delar av commotion, gamla dansgänget om jag inte har helt fel! Förhoppningsvis även finbesök från syster någon dag senare. En vecka ska jag klara mig.
Shit jag behöver verkligen hitta någonstans att bo..
Puss godnatt
Ny dag, nya tag. Och ett nytt levnadssätt. Fake it til you make it. Man är ju inte mer ensam och vilsen än man ser ut eller hur? Så jag har kommit till insikten att jag helt enkelt ska låtsas vara asball, för då kommer jag till slut blir det eller hur? Hur kunde jag inte ha tänkt på det här tidigare. Så idag smetade jag på rött läppstift, tog på mig en par klackar, gömde mig bakom ett par raybans och intog Champs-Elysée med huvudet hållt högt. Pricken över i:t var självklart att lyssna på ipod. I mitt fall hade jag dock hörlurar i men ingen musik, i och med att jag tycker att allt annat jag hör är såå mycket coolare än den musiken jag har på poden för tillfället. Men det är självklart inget man visar. Så ja där har ni det, om ni råkar passera Paris och ser en blond liten knut, bruna raybans och en näsa lite för mycket i vädret finns det stor chans att det är moi.
Idag hade jag egentligen ingenting på agendan (frukosten blev omplanerad som allt annat i den här staden) så jag begav mig ner på stan, köpte med mig lunch och gick till närmsta park. Très Parisien!
Och på vägen hem handlade jag och lyckades hitta mörkt bröd!! Min vistelse här är räddad. Känns himla skönt.
Lite snabbt om igår också. Skriver så himla långt nu för tiden.. I korta tag: Middag på ett thai-ställe, huur gott som helst. James semi-amerikanske kompis var med som inte hade något som helst emot att prata engelska. Dock envisades James att vi skulle prata franska: Men jag och amerikanske tjejen höll det mesta på engslka. Kul med en middag där man faktiskt kan bidra till konversationen! Sen åkte vi och plockade upp en av James kompisar. Vidare efter de till en hotellbar som hette Hotel Coste. Dit vill jag definitivt åka igen! Kändes superparisiskt med bara en massa snygga och smala kvinnor som drack vin och pratade fashion typ. Haha jag tyckte i alla fall det va grymt. Och efter de föreslog någon att vi skulle till Ritz. Fine by me! Jag har ju faktiskt haft turen att vara där en gång tidigare, då med pappa under en av de grymmaste kvällarna jag kan minnas. Så det var kul. Blev snart supertrött och då blev det hem och sova. Bra kväll.
Ritz
Nu får det vara nog om skriverier, för inte tala om bilder på och om mig själv. Men det är väll egentligen var en blogg går ut på.. Förhoppningsvis blir det nu skype för några fina där hemma. Hej sålänge!
Nej här kan jag faktiskt inte sitta och vara ledsen. Lite kan jag ändå glädja mig åt att när jag bestämmer mig för att "gå ner på stan" är det bara 10 minuters promenad till triumbågen. Återhämtningsattack nu kör vi. H&m it is!
Det här himla språket alltså. Fattar inte hur man kan ha läst franska i sex år och ändå känna sig som en jubelidiot när man ska prata. Igår var jag hemma hos en kompis till James. Vi åt middag vilken följdes av baguette och ostar, hej fransk klyscha som tydligen är helsann. Jag satt för det mesta tyst i och med att jag i den största mån det gick ville undvika att prata. Jag vet, jag vet jag måste våga prata om jag ska lära mig men fan det är jobbigt ju. Verben blir helt kaos och man glömmer att "Nia" vuxna personer, vilket anses vara högst oartigt här. Aja, jag tog mig igenom middagen i alla fall och fick höra att jag i alla fall hade ett bra uttal. Alltid något!
Idag måste jag erkänna att det har varit den första jobbiga dagen. Alltså jobbig pga hemlängtan och känslan av att vara ensammast i världen. Nu överdrev jag, jag vet att jag skulle repa mig snabbt om jag gick till svenska kyrkan eller så (idag råkade h&m ligga precis i närheten så jag tog en vända där, utmärkt terapi). Jag försöker att inte tänka på det alls, därför kommer jag inte heller skriva så mycket om det. Men jag antar att ni alla förstår hur mycket jag saknar alla fina jag har där hemma (och i Bryssel och Oslo). Så jag har bara en sak att säga. Flytta aldrig någonsin från Uppsala.
Nej det där menar jag inte, det jag istället menar på riktigt är att ni ska passa på att hänga så mycket ni kan med varandra. Titta på film med varandra istället för ensamma, laga mat tillsammans istället för att sitta på ditt rum och kolla tv, se till att göra grejeeer! För tro mig, det är det man saknar mest.
Men jag hoppas återhämta mig snart. Jag var på jobbet imorse där jag lite för naivt sa att jag förstod nästan allt på franska vilket gjorde att jag fick ca 15 min koncentrerad information om hur allt gick till. Uppfattade jag allt? Ni kan nog gissa det själva. Men, om jag har någorlunda koll i alla fall, skulle dom höra av sig till mig i nästa vecka då jag förhoppnigsvis får jobba mitt första pass. Och så måste jag köpa en vit skjorta, så mycket uppfattade jag. Och inte ha hala skor. Ni ser? Man är inte helt vilsen i alla fall. Vore dock bra att veta hur mycket dom ungefär tror att jag kommer jobba, annars är det lite svårt att söka andra jobb.. Lägenhetskollen blev tyvärr flyttad då tjejen hade fått förhinder. Triist
Nu ska jag försöka "boosta" mig själv vilket jag inte brukar göra så ofta i och med att jag ofta är till för "boostad" av mig själv. Men inte här inte. Min kära Sofie brukar lyssna på Eminem när hon gör de.. Så jag får väll testa de jag me. Fast inte så högt såklart, jag vill inte att Familjen Paris ska tro att de har en gangster inneboende, sådant smyger man bara med (H-stam 4lajf).
Over and out.
Hej gänget.
Idag har det faktiskt börjat hända saker. Men först lite kort om gårkvällen, James vars föräldrars lägenhet jag bor i, skulle träffa ett helt gäng med kompisar och bjöd med mig. Vi åt en god middag på en lite mindre restaurang. Tur (eller otur kanske) för mig hade James även bjudit in en amerikansk tjej som han kände sedan tidigare. Självklart var hon mer bekväm med att prata eneglska och det råkade bli så att vi hamnade mitt emot varandra och däräv förflöt större delar av kvällen på engelska. Dock uppmuntrade de andra att vi skulle prata franska i och med att vi måste lära oss, men så fort någon av dem frågade mig något och krävde att jag svarade på franska riktade alla åtta fransyskorna och fransmännen all sin uppmärksamhet på mig. Vilket i sin tur resulterade i en knällröd Åsa som stammade fram något som jag och den amerikanske tjejen senare kom överens om att kalla catastrophi-grammar. Men men, hon och jag kom i alla fall överens om att ta en fika då vi endast skulle prata franska, men då självklart utan prestationsångest i och med att vi båda är ungefär lika dåliga.
Så det var igår.
Idag har jag besökt både svenska kyrkan och svenska instituet. Är det fel att bli super patriotisk när man ser svenska flaggan när man bara varit här i tre dagar? Blev i alla fall de. Har mail spammat alla som antingen har en lägenhet/studio att hyra ut samt alla som letar efter en room-mate att leta boende med. Och lite napp har jag faktiskt fått, ska åka och kolla på en lägenhet imornkväll. Den ligger lite off, och hyran är högre än jag hade tänkt. Men det är i alla fall en lägenhet och hon som hyr ut den är svensk vilket är skönt för då kan man ta alla formella saker på svenska.
Och imorgon på morgonen ska jag till Maceo som är restaurangen där jag förhoppningsvis kan få jobba lite deltid. Ser ni, ser ni?? Lite saker börjar jag i alla fall få att göra. Kan ju vara bra att hålla mig någorlunda sysselsatt så jag inte hamnar inne på Zara igen och köper mer skor..
Nu tror jag nog det blir te och min första stream-session. Wish me luck!
Notering till mig själv: Om du ska ut och träffa folk där det finns risk/chans att du tvingas prata franska hela kvällen. Skippa rouget, du sitter knallröd om kinderna ändå.
Ps. idag är ingen vanlig dag för det är Lukas na-amnsdag! Grattis Luke :)
Hej från andra sidan!
Jag sitter i mitt rum som jag har fått låna av en av Kristinas kompisar och tittar ut över i princip hela Paris. Lägenheten är bland den finaste jag sett och jag har ett rum med en underbar säng och eget badrum. Känns lite som att jag bor i en lägenhet ur Cribs. Jätteskönt dock med eget badrum, då behöver jag inte känna mig helt i vägen i alla fall.
Pappan här i huset är engelsman och verkar hur skön som helst. Mamman här i huset är superfransk och röker ungefär fem cigaretter i timmen, inomhus. Men även hon verkar supersnäll. James, som är Kristinas kompis är även han väldigt trevlig och jag tror att under de timmar jag spenderade här igårkväll med familjen frågade de om jag ville ha något att dricka minst tio gånger. Måste dock erkänna att jag fuskade igår, jag körde stenhårt på engelska. Men jag sa till mig själv att det var okej eftersom jag hade haft en lång och ganska jobbig dag. Men idag ska jag försöka hålla mig till franskan.
Sådär, nu vet ni lite om det praktiska. Hur det kändes att vara framme här igår? Jodå, jag klarade mig från tårar i alla fall, trots att jag någon gång fick svälja lite extra hårt. Det var när jag hade packat upp och sen inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Men som tur var blev det sushi och film, vilket gjorde att jag sedan kunde super-däcka, inga sömnsvårigheter där inte.
Idag försökte jag ta mig till Svenska Institutet, det var stängt. Ska testa imorgon igen. Så jag gjorde något annat istället. När man är i stad där man inte känner något, staden är superstor och man hittar inte ritkigt, då är det lätt att känna sig supervilsen och superensam. Av den anledningen kände jag att jag var tvungen att bege mig till en plats där jag kunde känna mig lite hemma. Så som ni säkert förstår blev h&m första stoppet. Kändes sköönt att vara där. Plus att jag hittade massa snygga kläder, tur att jag snart fyller år! Sedan blev det lite Zara och jag förstår att flera av er kan tycka att det här är lite komiskt, Lukas skrattade gott, men ja jag köpte ett par skor. Dom är blåa, höga och helt omöjliga att gå i. Men himmel så fina, och ja jag tyckte faktiskt att jag förtjänade ett par skor. Så det så. Det är mina VälkommenTill&LyckaTillI-skor. Så idag har det mest blivit promenad, försökte leta lite mörkt bröd och hittade något som i alla fall innehöll lite nötter.
Ikväll föreslog James att jag skulle få träffa lite av hans vänner. Eller snarare att han skulle göra det och frågade om jag ville följa med. Och som min käre storebror sa är det viktigt för mig att vara megasocial, i och med att jag inte har några vänner här alls. Så det är planen. Nedan följer lite bilder från de senaste timmarna.
Badrummet
Familjens vardagsrum (typ)
Mina fina blåa skor
Ursäkta det långa inlägget men visste inte hur jag bättre skulle sammanfatta det. Nu har ni i alla fall lite koll! Puss på er så hörs vi snart!
Längtar redan
Aldrig tidigare i mitt liv har jag haft så fina vänner. Och det bästa av allt är att det inte är en bästis utan hela tre stycken. Sofi, Högbom och Ebb. De bästa tjejerna jag vet. Och dom är så bra på olika sätt, vilket gör att vi alla fungerar bäst när ingen saknas. Ebba som är duktig på allt hon gör, Sofie som kan få vem som helst att må bra och Högbom som är helt genomgod.
Jag kan inte riktigt förstå att det här är MINA bästa vänner. Att jag är så lyckligt lottat att jag har lyckats få dessa tjejer att falla för min charm haha. Började med bitchblickar och skitsnack, men det har vi lagt bakom oss nu och är numera livskamrater.
Jag har svårt att föreställa mig en vardag utan er. Vem ska jag prata med, vem ska förstå mig och främst, vem ska jag skratta med? Lova att ni tar hand om varandra nu när jag är borta. Ni kan alla behöva ett vakande öga på er ibland, så ni inte gör något heltokigt. Trots att jag försvinner till ett annat land och Ebb snart till en annan världsdel kommer vi fortsätta fungera som vanligt. För det är såpass bra vi är.
Ni vet att ni är grymma, glöm inte de och glöm inte oss <3
'
Tack alla ni fina som gjorde min kväll helt grym igår. Jag kunde inte önskat för något bättre! Otroligt glad över att jag har så mycket fina vänner. Ni är bäst.
Mitt hår är rosa tack vare Kalle. Han hittade Judit&Judit färgen.
Igårkväll var en av de mysigaste på länge. När jag kom vid halv 11 till Johanna var hela gänget samlat. Sofie, Sofia, Ebb och Lina. Det vill säga hela gamla Napa-gänget förutom saknade Stina. Vi satt uppe till halv två och drack te och pratade gamla minnen. Slutades med skrattkalas fyllt av anekdoter som inte bör nämnas offentligt. Eller så borde dem just för att de är så himla underbara. Kvällen och övernattningen var nog lite tänkt som ett sista mys med mig innan jag åker och jag kunde inte hjälpa att gång på gång vilja att minuterna skulle gå långsamt så att jag skulle få sitta runt det där bordet med alla dessa fem fina vänner i flera dagar.
Men samtidigt slog det mig att vi tjejer, just vi sex, har inte varit samlade på väldigt länge. Det har alltid varit någon inte har varit där och några som har träffats oftare än andra. Det jag kom på var att ingenting var annorlunda. Vi hade kunnat sitta på hotellbalkongen i Napa och prata om exakt samma saker, känna varandra exakt lika bra och vilja vara med varandra exakt lika mycket. Så istället för att vara ledsen över att det kommer dröja länge innan jag får vara med om en exakt likadan kväll väljer jag att vara glad över att jag har så pass bra vänner att det inte spelar någon roll om nästa sleepover blir i juli. Tiden kommer inte att ändra oss.
Valborg 2011
Idag har jag börjat avverka avsked. Fast det låter med dramatiskt än vad det har varit. Det har faktiskt varit en väldigt trevlig dag. Den började med en lunch med Bella och Madde. Min två fina fina danskompanjoner sedan några år tillbaka. Bellabus bor i Stockholm nu och lever storstadsliv medan Madde väntar på att åka iväg till London nu i helgen. Det var i alla fall jättemysigt. Och avskedet blev inte så smärtsamt som jag var rädd för. Jag hoppas nämligen att få över i alla fall en av dom till nyår, och då är det ju inte superlång tid innan vi ses igen!.
Bella agerar bloggare
Efter den lunchen flyttade jag mig ungefär 50 meter och avnjöt en trevlig fika med Simon. Honom ser man inte mycket av nu för tiden så det var väldigt roligt att kunna klämma in en kopp te med honom. Efter den koppen te var det vidare till nästa fik som då var Waynes där inga andra än mina barndomsvänner Anna och Aylin satt och väntade. Det var grymt att träffa dom också. Man har så mycket minnen med folk man har känt i 14 år. Och man känner varandra på ett speciellt sätt. Bäst för er att ni kommer till mig i vår tjejer! Såhär såg vi ut för ganska precis ett år sen, Aylin hade precis fyllt 18. Man ser u hur det fullkomligt skiner om oss..
Efter detta begav jag mig i kylan till kära kära Sofie som äntligen har kommit hem från sina drömmars stad. Hon verkar ha haft det grym och hade köpt Världen snyggaste skor! Kul för henne. Kvällen avslutades med hela fyran hemma i Ebbas kök. och det var så fint att de förtjänar ett alldeles eget inlägg. De ska ni fåså smånigom.
Nu blir det hopp i säng för min del. Sov gott alla ni
Igår fick jag finbesök av mina två skrattkusiner Sofia och Linnea. Dom brukar oftast se ut såhär när jag träffar dom, i och med att det nästan alltid är på sommaren, och alltid med obligatoriskt (och kallt poolhäng).
Fint var det i alla fall att få ha dom på besök.
